Sunda gränser - ingen "quick-fix" (ÖPPEN TEXT)

INGEN "QUICK-FIX"
Det finns gott om pigga och hurtfriska råd om hur vi kan stärka våra gränser, att det bara är att älska sig själv genom att säga det till sig själv och säga ett rungande och tydligt "Nej!" när vi känner att någon träder över våra gränser. Råden blir ofta väldigt förenklade och jag ser det mer som att det blir en slags polering på ytan.

Bara för att vi eller någon annan peppar oss fulla med ord om hur bra och värdefulla vi är, så är det inte samma som att allt är fixat, klart och grundat. Jag tror inte på "quick-fix", om än att det hade varit lätt och smidigt. Jag tänker att vi behöver en förståelse för roten och sedan få kunskap kring hur saker och ting hänger ihop längs vägen - allt för att förstå vår del i sammanhanget och förankra det som är viktigt i oss.  

FÖRSTÅELSE FÖR HUR OLIKA VI ALLA ÄR - SAMT VEM VI SJÄLVA ÄR 
Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi förstår hur olika  vi människor är, vilka olika personligheter och beteendemönster vi har. När vi har förstått vilken personlighet vi själva har, samt vilka behov vi har, så blir det också lättare att sortera ut vilka personer som vi passar mer eller bra mindre tillsammans med. Kunskapen om vilka signaler andra människor ger, om det handlar signaler som signalerar en röd eller grön gubbe är också viktiga att lära sig att känna igen , liksom att känna igen våra inre signaler som t ex vår magkänsla. När detta samlas ihop till en enhet så behöver vi hitta tilliten till oss själva, att vi känner oss själva så pass väl, har kolla på vilka olika slags människor det finns, och vet vilka gränser vi har, samt hur vi ska använda dem på bästa sätt för att värna om oss själva. 

ATT LÖSGÖRA INRE KNUTAR
I kursen "Sunda gränser" här på TuvaForum kommer vi också till något som många gånger missas.
De inre knutarna.

Det inre knutarna vi har bygger ofta på rädsla.
Ibland har vi bra mycket mer koll på våra gränser än vad vi själva tror.
Vi kan skilja rätt från fel.
MEN när vi blir rädda så varken vågar eller orkar vi hålla fast vid våra övertygelser, utan vi ger upp dem och låter oss köras över.

I sunda relationer och möten, med lyhörda människor som beter sig schyst mot andra människor, så utnyttjas inte andras sårbara punkter och rädslor. Det kan absolut ske av misstag men om personen märker att han eller hon har gjort en annan person illa, så kommer den här personen att be uppriktigt om ursäkt och kommer akta sig för att göra om samma sak igen. Men det finns gott om människor som inte är lyhörda eller som faktiskt ser och hör men inte bryr sig inte eftersom de har fullt upp att köra efter egen plan. Många kör över andra människor -  fokus är stelt och stint på att mata sin egoism, vilket gör egoismen osund.
Som sagt, vi människor är så väldigt olika och det finns all anledning att se över dessa olikheter och lära sig hur man är så rädd om sig som möjligt i sina relationer med andra.

ETT STÄNDIGT PÅGÅENDE ARBETE 
Livet går upp och ner och vi är alla sårbara och därför ser jag det som ett ständigt pågående projekt att se om sig själv. Ibland behöver vi fokusera och ägna det inre projektet lite mer tid och ibland kan vi släppa det lite mer för att saker och ting fungerar för oss. Men vi kan aldrig släppa det inre arbetet helt och hållet, för relationen vi har till oss själva är konstant och viktig.
Livsviktig.


Text 
Julia
TuvaForum