DET SOM FÖRDE DIG HIT - narcisstiskt missbruk, rädsla och ångest (ÖPPEN TEXT)

I stort sett alla som vänder sig till TuvaForum har en känsla av att något är fel i deras relation (fd relation), mycket fel, och det är den känslan som har fått dem att söka sig hit, söka efter sådan slags information som finns här. 

Faktum är, att är man tillsammans med en bra person, en okej person…och till och med en ganska hyfsad person, så kommer man inte känna igen sin partner i de texter som finns här. Om man är tillsammans med en person som säger och gör fel ibland, men i stort är bra och/eller okej så kommer man inte ha behovet av att söka texter som finns här på TuvaForum. 

Men om man är tillsammans med en person som säger en sak för att sedan visa en helt annan sak i handling, om och om igen, liksom att man är tillsammans med en person som gör om samma dumma, elaka och svekfulla saker mot sin partner om och om igen - då kommer man känna igen sin partner i de texter som finns här. 

Texterna på TuvaForum beskriver omogna personer, personer som kan ha normal till hög IQ men som ligger efter när det kommer till emotionell intelligens. TuvaForum berättar om personer som är väldigt osunt egoistiska, om personer som istället för att prata om ”vi” pratar och handlar efter ”Jag, mig och mitt”. Dessa personer har ofta ett dominant sätt, liksom de ofta också har lätt till aggressioner - och det är ju för att fokus är hela tiden på att ingen annan ska stå i vägen och hindra dem från att få sin vilja igenom, från att få bekräftelse och stimulans - allt detta utan hänsyn till sin partner. 

Tyvärr är det så, att personer som beter sig väldigt egoistiskt och saknar självinsikt, skyller sina egna tillkortakommanden på alla andra - framför allt på dem som står dem mest nära, vilket ofta är partnern. Då de inte själva vill kännas vid skuld och skam, så lastar de över sådana känslor på sin partner. Detta innebär, att fast de precis betett sig väldigt illa och svekfullt, kanske också våldsamt, så kan de helt iskallt utan att blinka (då de inte känner skam) skylla på sin partner ”Det var ditt fel, därför att du…” De kommer alltid, alltid, alltid se det som att de har rätt till sitt dåliga beteende, rätt till att häva ur sig, rätt till att slå till, rätt till att kasta saker…för att någon annan sa…för att någon annan provocerade.

Det handlar om personer som svänger kraftigt mellan att lyfta sin partner till skyarna för att sedan sänka honom eller henne. Det finns sällan nyanser i deras uttryck och tonfall, utan det är ofta antingen väldigt överdrivet glatt och glättigt eller så är det överdrivna aggressiva utbrott med gap, skrik och till och med fruktansvärda vrål.

De som söker sig hit har oftast fått höra att det är deras fel att partnern beter sig så illa som han eller hon gör, att partnern sagt att han eller hon minsann aldrig någonsin tidigare har betett sig så. Det gör att de som söker sig hit ofta känner stor skuld, som att något måste vara väldigt fel på dem och de söker en lösning…hur ska de vara bättre, hur ska de kunna gå mer till mötes, hur ska de kunna vara så att partnern återigen lyfter dem till skyarna och behandlar dem väl. Det är just dessa ansträngningar en väldigt egoistisk person med osund narcissism vill ha. Det har lärt sig hur effektivt det kan vara att först ge en människa allt han eller hon vill ha, att vara svaret på en annan människas drömmar…för att sedan raskt dra undan allt och sänka dem. De vet att många faller i den här fällan och istället för att lämna dem anstränger sig och gör allt för att allt ska bli sådär bra igen.

Att läsa texterna här på TuvaForum kan vara en svår tid för många, samtidigt som de är tacksamma för att ha hittat information. Det blir svårt för när de inte hade den här informationen om olika personligheter och beteendemönster, när de inte visste vilket mönster t ex en person med osund narcissism har - så hade de ändå drömmen och förhoppningen om att de skulle kunna förändra sin relation. Många tror när de kommer hit att om de bara kommer på hur de ska trixa och greja för att vara exakt så som partnern vill, så kommer allt bli bra igen…eller så tror de att de kanske finns ett hopp genom att de ska lära sin partner att vara mer empatisk, omtänksam och mindre egoistisk och aggressiv. Kanske kan de lära sin partner att bli lite mer varm, bara de visar honom eller henne ännu mer kärlek och är ännu mer tillmötesgående. Men när de läser här på TuvaForum går de upp för dem, allt eftersom…att de inte kan förändra en annan persons personlighet och invanda beteendemönster på det sättet, utan tvärtom så kommer en väldigt egoistisk person att utnyttja och missbruka dem ännu mer. 

En del orkar inte läsa mer, för det innebär att de måste ge upp sin relation, ge upp hoppet om att de ska hitta en magisk lösning på problematiken som är. Men många kommer tillbaka igen, efter att de har försökt att ge sin partner ännu mer och till sist är så tömda på energi, livsgnista och självkänsla…att de känner att de måste få hjälp att orka ta in, att det de sysslar med är inte meningsfullt, utan tvärtom urholkar dem.

Många har levt länge i tron om att det är fel på dem, många har levt i en lögn och varit så manipulerade och borttrollade att de har glömt hur det ska vara när det känns rätt, när något är normalt och sunt. Många som har levt med en väldigt egoistisk person har glömt hur man tar hand om och älskar sig själva. 

När de som läser här börjar tar in mer och mer börjar de flesta ställa sig frågan  "Hur kunde jag låta detta hända mig? Vad tänkte jag? ” Det kan ligga väldigt mycket känslor av skam i det här, vilket ofta leder till stark ångest och att racka ner på sig själv som varit så naiv.
Men ni som läser här på TuvaForum är långt ifrån ensamma om att vara drabbade - personer med osund narcissism finns överallt och vi kan möta dem överallt. De kan vara en förälder, syskon, lärare, elever, vänner, någon vi dejtar, någon vi inleder en kärleksrelation med osv. Världen är full med människor som har fastnat i ”jagstadiet” och missat att utveckla skuld och skamkänslor som gör att de kan bete sig väldig oempatiskt och kallt mot andra människor. Men träffar de en människa de vill ha något av, då kan de ösa på med vackra ord ”Du är min prins/prinsessa, du är mitt livs kärlek, du är mitt favoritbarn, du är min allra bästa vän”, allt för att sedan kunna vända tvärt när de har fått vad de vill. De ser inget fel med sitt beteende, för det är så de är och de ägnar sig inte åt självransakan - utan de tar vad de vill ha och behöver och skyller allt de inte vill kännas vid hos sig själv på andra. 

För många blir det så ångestfyllt att ta in att allt detta stämmer in på deras partner för då innebär de att de måste göra det som de kanske har störst rädsla och ångest inför, nämligen att bryta upp och lämna sin partner. Rädslan för att separera, bryta upp, att bli ensam kan vara så svåra känslor att de blir till en stor knut…och den gör att de kommer stanna i relationen, på den andres villkor och låta sig manipuleras. Vad som helst, bara de slipper att lösa upp sin egen knut. De kan ägna år efter åt, att försöka förändra sin partner, samt för att försöka bli på ett sätt som partnern vill att de ska bli…vilket leder till att de tappar bort sig själva mer och mer. Många tappar känslan av att vara en person eftersom de blir till ett objekt för partnern. De blir någon som partnern vill ha något av, helt utan omsorg och ömsesidighet.

Det första steget för att bryta sig loss är att få information om vad det faktiskt handlar om, vad det finns för olika slags personligheter och beteendemönster - och du kan se mönstret hos den person du är tillsammans med, att det är en personlighet och ett mönster som INTE är kopplat till dig utan som de haft sedan de var mycket små och långt, långt, långt innan ni träffades. 
Fast du läser och tappar hakan över att allt du läser här stämmer in på din partner, så kommer du att försöka förneka det. Du kommer att rationalisera sitt beteende, kommer du att göra ursäkter för det och du kommer att vilja att tvivla vad du ser, för om det är sant, så har du blivit utsatt, du måste erkänna att du har gjort ett enormt misstag och du har slösat år, ibland årtionden av ditt liv. Då kommer din skräck, din olösta knut, att försöka få dg tillbaka till relationen, att inte bryta dig loss…för du känner dig mer rädd för att bryta upp och leva ensam än att vara med en person som behandlar dig illa.

Du kommer kanske känna rädsla över att inte kunna överleva utan din partner, att inte stå ut med att lämna relationen och ha misslyckats rädda den fast du lagt ner så mycket tid och energi på det. Du är kanske känslomässigt och/eller ekonomiskt beroende av din partner. Kanske är det så att du känner att du inte är någon på egen hand, att din identitet har blivit förankrad med din partners

Men försök att utmana dig själv för det är enda vägen till att komma vidare, att kunna förändra ditt liv. Det är inte meningen att du ska leva för att tillfredsställa en annan människas osunda egoism. Det är inte sunt att leva i en känslomässig berg-och dalbana. Det är skrymt stressande och plågsamt att i sin relation gå som på ett minfält, att inte veta var man kan sätta ner fötterna för att rätt som det är så smäller det. 

Stå ut att läsa, skaffa dig information och ha modet att söka hjälp så att du kommer vidare och kan lämna den relation som förde dig hit. Du liksom alla andra förtjänar kärlek, omsorg och respekt och det finns ingen mening alls med att du ska leva med en person som får dig att tro att du inte förtjänar det.

Text
Julia
TuvaForum