Att vara tillsammans med någon utan empati (ÖPPEN TEXT)

Många av oss har svårt att förstå det här att människor kan vara utan empati, speciellt dem dem vi har en känslomässig koppling till. Det är svårt att förstå hur en förälder kan sakna empati för sitt barn, liksom att det är svårt att förstå hur en man eller kvinna kan sakna empati för partnern i sin kärleksrelation. 

Det är också väldigt svårt att förstå att människor som arbetar med att hjälpa och skydda andra människor kan sakna empati. Extra svårt är det när detta drabbar den hjälpsökande om han eller hon verkligen behöver hjälp och kanske också står i beroendeställning till den som ska hjälpa. Det kan slå väldigt hårt att komma som patient till en läkare, gynekolog, tandläkare som inte har någon empatisk förmåga, liksom att det är svårt för den som blivit utsatt för ett brott och söker hjälp hos en polis utan empati.

Det är svårt även i vänskap om en vän visar sig ha brist på empatisk förmåga, speciellt om vi är i kris och verkligen behöver vår väns hjälp och stöd.

Det finns väldigt många människor som saknar empatisk förmåga, liksom att det finns väldigt många som har utvecklat sin empati väl. Men trots att vi människor är så olika, har utvecklats så olika och har så olika förmågor och brister - så får vi lära oss väldigt lite om detta. Ofta blir vi vilseledda med att alla människor är lika och om någon är dum så ska man vara snäll mot den personen, för om man är snäll så blir andra också snäll. Vi får tidig information om att vi kan lära andra människor att bli snälla, empatiska och varma genom att outtröttligt ge dem kärlek och omtanke...för det de saknar är just kärlek och om vi bara visar dem kärlek och omtanke - så blir allt bra. 

Informationen börjar dock spridas mer och mer om hur olika vi människor är rustade, att det finns många människor som har brist på emotionell intelligens. Människor som inte har utvecklat en normal emotionell intelligens har svårt för att förstå och sätta sig in i andra människors känslor. Dessa personer är därför ofta helt fokuserade på sig själva, på sina egna behov och känslor, vilket gör att de inte har förmågan att ge och ta på ett för andra normalt sätt. Dessa personer brukar kallas för tagare, energitjuvar, vampyrer eller psykopater i brist på annat lämpligt namn. Jag beskriver dem ofta som personer med osund narcissism, vilka många kallar för narcissister.

Om vi inte känner empati för andra så känner vi inte heller av något samvete, vilket i sin tur inte heller gör det möjligt att känna någon ånger när vi gör något fel, som t ex när vi behandlar andra människor illa. Att ha ett samvete är alltså väldigt viktigt för det är ju samvetet som knackar oss på axeln och talar om för oss när vi har gjort något fel, att vi borde skämmas och be om ursäkt. Det dåliga samvetet och skuldkänslor är svåra känslor och vi vill ju gärna undvika dem framöver, vilket gör att vi sätter gränser på så sätt att vi aktar oss för att göra om det som framkallar sådana svåra känslor igen. Empatin gör att vi även kan förstå att våra handlingar kan påverka andra, att om vi är elaka  och gör andra illa så kommer dessa personer må dåligt - och sådant vill vi inte ha på vårt samvete. Empatin är grunden till att vi ber andra människor genuint om ursäkt och anstränger oss för att inte göra om samma sak igen emot dem.

Du har kanske träffat en person som ganska snart har visat sig vara en person som inte plågas av dåligt samvete, som om och om igen gör om de saker han eller hon vet gör dig illa. Den här personen kanske har sagt förlåt och även sagt att han eller hon aldrig ska göra om det, men visat att det är ord som inte följs upp i handling. Personer som inte känner empati, som inte har något samvete och som inte känner skuld och skam, kan säga en sak och sedan göra något helt annat - och detta utan att bry sig det minsta om hur det känns för den han eller hon utsätter. En sådan person skäms inte heller över att precis lovat dig att han eller hon aldrig skulle göra så igen, utan kan stirra dig rakt i ögonen och vara iskall inför dina sårade känslor och frågor kring "Men hur kan du?"

Du har kanske varit nära en person som vill en sak och aldrig skulle väja för om någon står i vägen, utan den personen du varit nära har alltid tagit vägen rakt fram och brytt sig om det står någon i vägen utan bara trampat ner och kört över andra människor. Då har du säkert också märkt att den här personen inte har brytt sig det minsta hur de människor mår som han eller hon har mejat ner och kört över, att han eller hon ser det mer som att den som blivit skadad får skylla sig själv som stod i vägen. 

I sunda relationer är det så att båda parter ger och tar, det finns ett växelspel i givandet och tagandet. Men det finns väldigt många personer som tar utan att ge, som utan att blinka skulle roffa åt sig allt medan partnern står helt utan. Detta är väldigt svårt för en sund person med emotionell intelligens att förstå. En person med stor empatisk förmåga kommer aldrig kunna bli på det här sättet, medan en person med brist på empati utvecklar automatiskt den här typen av beteende som blir till ett mönster. Detta är ett mönster som utvecklas tidigt och någon korrigering fungerar inte när de är vuxna då de ser det som att det måste ha och ta, till vilket pris som helst. 

Många faller i fällan när de träffar en sådan här person genom att de tror att de kan förklara och lära ut vad empati är, de tror att om den här personen bara öppnar upp sitt hjärta...vilket de tror att de ska får den här personen att göra...så kommer han eller hon bli varm och godhjärtad. Personen som tar, tar och tar utnyttjar så klart läget, roffar åt sig allt han eller hon kan - utan att lära sig det som partnern vill lära ut. Många personer som saknar empatisk förmåga är bra på att manipulera eftersom de inte har några skuld- och skamkänslor som står i vägen för manipulationer. Det gör att de kan säga till sin partner att han eller hon är den rätta och så låtsas de ha empati och visar sin partner omtanke, för att sedan sluta med det...men då skyller de på sin partner och säger att anledningen till att de nu inte är empatiska och visar omtanke beror på partnern. En sådan här person hävdar nu att om bara partnern gör si eller så, då ska han eller hon bli lika empatisk och fin i sättet som i början. Partnern anstränger sig mycket för att göra rätt och för att ge så mycket som möjligt, vilket är perfekt för den utan empatisk förmåga som vill ha och ta. Det otäcka är att den som ger kan ge hur mycket och länge som helst, men det kommer aldrig vara bra nog åt den som är utan empati.

Det är väldigt viktigt att bryta detta, att inte tro att det är själva givandet som är lösningen för en oempatisk person. Det enda som fungerar tillsammans med en sådan person är att hålla på sina egna gränser, vilket en sådan person inte kommer nöja sig med. Då kommer, för många som är i en känslomässig relation med någon, rädslan över att den här personen kommer att lämna dem för att söka upp en ny partner, en som ger...ger och ger. Det kommer med stor sannolikhet en sådan här här typ av person göra, för de är beroende av personer som ger till dem eftersom de är tagare.

Rädslan och skräcken för att bli övergiven och lämnad kan en oempatisk person spela hämningslöst på. Det är därför väldigt viktigt att få hjälp med den här rädslan så att man kan vara den som själv tar initiativet och lämnar relationen när det visar sig att den inte är bra för en, när motparten är en person utan empati.

Det är inte så att varken du eller någon annan kommer att kunna förändra den här personen. Den här personen kommer med stor sannolikhet säga till dig, att bara han eller hon träffar den rätte/rätta, då kommer han eller hon bli så underbar som du tyckte att han eller hon var i början när ni träffades. Men det är en lögn, så köp inte den. 


När du har fått information och kunskap om hur olika vi människor är, hur olika vi har utvecklats och vilka olika förmågor vi har och inte har, så kommer du förhoppningsvis se en personen utan empati med andra ögon - kanske se en vuxen person, kanske med normal till hög IQ men med väldigt lågt utvecklat EQ (emotionell intelligens), vilket gör att de känslomässigt är på en nivå av en ålder på ca 2-3 år.


Text
Julia
TuvaForum